Vädret består och det är väl skönt att det inte är bara slask som det brukar vara vid denna tiden. I veckan har jag ridit ut på Kohaila, som är supersnäll att rida. Ridhus i all ära, men det är skönt att få lite luft under vingarna ibland. Hästarna verkar trivas med kylan och här om dagen hadde vi lagt in halm i lösdriften, och då rundbalarna börjar att ta slut, fick vi köra in en stor fyrkantsbal. Det gick inte helt med traktorn och en del blev kvar utanför. Dagen efter hittade jag Truska liggandes i halmen och jag trodde strax hon var sjuk, men det var tydligen bekvämt att ligga där under öppen himmel och vila. Saluhästarna blir nu tränade varje dag och vi har igen löshoppat. Jag har äntligen filmat lite och dom är lagt ut på sidan så ni kan se vad roligt dom hadde. Jag slutar alldrig bli förvånat över Vandor, han är väldigt speciell och jag har knappast haft en häst som har lärt sig så fort. När vi löshoppar är vi några stycken och bla en som har sin häst uppstallat här, hadde sin lilla flicka med. När vi står där och jag fitlar med kamran (jag kom ihåg att ta av linsskyddet) så kommer Vandor och ska hälsa. Han får syn på den lilla flickan och ytterst försiktigt hälsar han på henne och hon sträcker ut sina små fingrar och klappar han på hans stora huvud. Jag har filmat det hela och delar med mig här. Denna hästen kommer att stanna i mitt hjärta, det vet jag, hoppas han får ett bra hem. Han är full av fis och tycker livet är enbart kul, men så fantastisk finkänslig för människor, och man kan alldrig bli arg på honom.

Se barvänliga Vandor